Sverigedemokraten

De "politiskt korrekta" (PK) menar att det är synonymt med "rasism" att värna om Sveriges kultur medan de "politiskt inkorrekta", som undertecknad, menar att det är svenskfientlighet att inom landet värna om andra kulturer framför Sveriges egen! Immigrationsvågornas population har givetvis anammat detta bekväma mantra, och klyschan dras fram likt ett slitet ess ur skjortärmen varje gång så kallad mångkultur skall diskuteras. När immigrationen också handlar om muslimer i synnerhet så får de ytterligare ett skydd att gömma sig bakom i form av den destruktiva religionsfriheten, vilket gör det nära på omöjligt att kritisera islam utan häftiga motreaktioner. PK hävdar, som jag skulle vilja påstå är utan eftertanke, att mångkultur är tveklöst och odiskutabelt bra och nyttigt för ett samhälle. Det spelar ingen roll vilket samhälle - alla samhällen utmålas direkt eller indirekt som lyckade om de får ta del av massiva immigrationsvågor. Om inte annat så kan man ju således stoltsera med att vara solidarisk och liberal i världsklass, låter det som? Uppenbara samhällsproblem som massiva utanförskap med språksvårigheter, arbetslöshet, bostadsbrist, socialbidrag, gängbildning, kriminalitet, fängelse osv är något man inte gärna vill prata om, debattera eller ens vidröra. Mantrat är att mångkultur ÄR synonymt med kulturberikning! Personligen är jag av den uppfattningen att de invandrare som kommer hit och VILL vara en del av samhället genom att VILJA assimilera sig också har större chans att lyckas med det. Men tyvärr är det också stora mängder som kommer hit just för att det är så bekvämt och enkelt att få ta del av en bit av den svenska välfärden som kallas integration, eftersom vårt etablissemang lägger så överväldigande prioritet på att främja gränslös invandring. Självklart har vi lyckad kulturberikning i form av nyttig arbetskraft, utomnordisk utbildnings- och yrkeserfarenhet, exotisk gastronomi, dans, musik, mode och andra mildare former av just kulturberikning. Men det är en sak att berika ett samhälle och en helt annan att kulturellt fundamentalt konvertera det! Områden som Rosengård, Rinkeby, Tensta ovs är landmärken som numera är kända för de flesta som något som kan liknas vid ett slags socialt Tjernobyl och vem i sina sinnes fulla bruk kan kalla det för kulturberikning? Det är misslyckad mångkultur när den är som värst, och då han vi inte ens vägt in hotet från islam och islamisterna denna gång.



Alla länder har sin historia och sin kultur och det är DÄR man finner den berikande mångfalden i världen - att kunna välja resmål och uppleva andra kulturer är i min mening tjusning med världens olika kulturer. Men PK menar att det är oundvikligt att kulturer i det moderna samhället suddas ut och att det långsamt bildas en homogen världsbefolkning i vad som också successivt måste bli ett homogent världsligt land på lång sikt? Kanske har vi "The United States of the World" om hundra år, om PK får som de vill? Men vart finns då mångkulturen? Och vilken kultur skall vara den dominerande? Skall vi ha fler moskéer än kyrkor, fler buddisttempel än sjukhus, mer hummus i affären än potatis, fler kvinnor med slöja än utan, vilka lagar skall gälla, hur stor roll skall religion spela och vilken religion skall väga mer än någon annan? Skall vi ha gräser eller skall dessa tas bort? Vilka språk skall talas och vilka skall försvinna? Frågorna kan göras många... Det finns olika kulturer i världen därför att historien har delat upp oss så. Vi ÄR olika, men om Aftonbladets "Vi gillar olika"-koncept skall bli verklighet så kommer alla kulturer försvinna, till förmån för antingen en köttgryta av dem alla (vilket ALDRIG kommer fungera) eller så blir någon eller några dominanta medan andra suddas ut. Vart finns det positiva i det? Vart finns tjusningen i att alla länder skulle vara lika? Är inte en stor del av skönheten med vår vackra planet och det underbara i att upptäcka livet, just det att livet erbjuder så mycket olika upplevelser och så många olika platser att besöka? Det känns banalt att det finns så många människor som är så fientliga till allt som är konservativt och bevarande, medan man är så rabiat positiv till allt nytt och förändrande. Utgången och följderna av sådana processer tyckts vara triviala? Det förefaller vara ambitionen att framstå som i särklass mest liberal som är det viktigaste - kosta vad det vill? Själv tänker jag fortsätta älska mitt land OCH beundra andra kulturer - där de är!

Vi avrundar med en mycket bra, detaljrik, stillsam och saklig dokumentär om just detta ämne, av Dr. David Duke (House of Representatives 1989-1993, Los Angeles USA) kallad "Saving Europe and all of the West". Jag hoppas att många tar sig tid att se, lyssna och fundera - även på egen hand.