Sverigedemokraten

De "politiskt korrekta" (PK) menar att det är synonymt med "rasism" att värna om Sveriges kultur medan de "politiskt inkorrekta", som undertecknad, menar att det är svenskfientlighet att inom landet värna om andra kulturer framför Sveriges egen! Immigrationsvågornas population har givetvis anammat detta bekväma mantra, och klyschan dras fram likt ett slitet ess ur skjortärmen varje gång så kallad mångkultur skall diskuteras. När immigrationen också handlar om muslimer i synnerhet så får de ytterligare ett skydd att gömma sig bakom i form av den destruktiva religionsfriheten, vilket gör det nära på omöjligt att kritisera islam utan häftiga motreaktioner. PK hävdar, som jag skulle vilja påstå är utan eftertanke, att mångkultur är tveklöst och odiskutabelt bra och nyttigt för ett samhälle. Det spelar ingen roll vilket samhälle - alla samhällen utmålas direkt eller indirekt som lyckade om de får ta del av massiva immigrationsvågor. Om inte annat så kan man ju således stoltsera med att vara solidarisk och liberal i världsklass, låter det som? Uppenbara samhällsproblem som massiva utanförskap med språksvårigheter, arbetslöshet, bostadsbrist, socialbidrag, gängbildning, kriminalitet, fängelse osv är något man inte gärna vill prata om, debattera eller ens vidröra. Mantrat är att mångkultur ÄR synonymt med kulturberikning! Personligen är jag av den uppfattningen att de invandrare som kommer hit och VILL vara en del av samhället genom att VILJA assimilera sig också har större chans att lyckas med det. Men tyvärr är det också stora mängder som kommer hit just för att det är så bekvämt och enkelt att få ta del av en bit av den svenska välfärden som kallas integration, eftersom vårt etablissemang lägger så överväldigande prioritet på att främja gränslös invandring. Självklart har vi lyckad kulturberikning i form av nyttig arbetskraft, utomnordisk utbildnings- och yrkeserfarenhet, exotisk gastronomi, dans, musik, mode och andra mildare former av just kulturberikning. Men det är en sak att berika ett samhälle och en helt annan att kulturellt fundamentalt konvertera det! Områden som Rosengård, Rinkeby, Tensta ovs är landmärken som numera är kända för de flesta som något som kan liknas vid ett slags socialt Tjernobyl och vem i sina sinnes fulla bruk kan kalla det för kulturberikning? Det är misslyckad mångkultur när den är som värst, och då han vi inte ens vägt in hotet från islam och islamisterna denna gång.



Alla länder har sin historia och sin kultur och det är DÄR man finner den berikande mångfalden i världen - att kunna välja resmål och uppleva andra kulturer är i min mening tjusning med världens olika kulturer. Men PK menar att det är oundvikligt att kulturer i det moderna samhället suddas ut och att det långsamt bildas en homogen världsbefolkning i vad som också successivt måste bli ett homogent världsligt land på lång sikt? Kanske har vi "The United States of the World" om hundra år, om PK får som de vill? Men vart finns då mångkulturen? Och vilken kultur skall vara den dominerande? Skall vi ha fler moskéer än kyrkor, fler buddisttempel än sjukhus, mer hummus i affären än potatis, fler kvinnor med slöja än utan, vilka lagar skall gälla, hur stor roll skall religion spela och vilken religion skall väga mer än någon annan? Skall vi ha gräser eller skall dessa tas bort? Vilka språk skall talas och vilka skall försvinna? Frågorna kan göras många... Det finns olika kulturer i världen därför att historien har delat upp oss så. Vi ÄR olika, men om Aftonbladets "Vi gillar olika"-koncept skall bli verklighet så kommer alla kulturer försvinna, till förmån för antingen en köttgryta av dem alla (vilket ALDRIG kommer fungera) eller så blir någon eller några dominanta medan andra suddas ut. Vart finns det positiva i det? Vart finns tjusningen i att alla länder skulle vara lika? Är inte en stor del av skönheten med vår vackra planet och det underbara i att upptäcka livet, just det att livet erbjuder så mycket olika upplevelser och så många olika platser att besöka? Det känns banalt att det finns så många människor som är så fientliga till allt som är konservativt och bevarande, medan man är så rabiat positiv till allt nytt och förändrande. Utgången och följderna av sådana processer tyckts vara triviala? Det förefaller vara ambitionen att framstå som i särklass mest liberal som är det viktigaste - kosta vad det vill? Själv tänker jag fortsätta älska mitt land OCH beundra andra kulturer - där de är!

Vi avrundar med en mycket bra, detaljrik, stillsam och saklig dokumentär om just detta ämne, av Dr. David Duke (House of Representatives 1989-1993, Los Angeles USA) kallad "Saving Europe and all of the West". Jag hoppas att många tar sig tid att se, lyssna och fundera - även på egen hand.

En av de mest laddade och oftast återkommande frågor och/eller attacker vi får är frågan om och kring varför vi är emot den muslimska slöjan? Svaret finns redan där i den exakta frågan, men vi skall fördjupa oss lite. Oavsett om man bär burka, niqab, chador eller hijab (se bilderna i fotoalbumet "Kvinnans roll inom islam") så bottnar invändningen främst i att slöjan - om vi skall sammanfatta de olika sorterna så - är en SYMBOL! Bär man slöja så är det ett TYDLIGT tecken på att man tillhör islam och att ens liv mer eller mindre är styrt av islams seder och bruk, framför sederna som gäller i det land man lever i. Motargumenten innehåller ofta meningar som "varför är ni inte emot mössa, keps, basker" osv. Svaret på detta är således självklart - ingen av dessa är religiösa tecken och symboler eller någon form av religiös yttring över huvud taget. De är samtliga enbart olika former av klädesplagg och mode som är delar av västerländsk kultur, fri från religiös tillhörighet. Kalla det mode, kalla det trender, kalla det personlig stil, kalla det snyggt, fult, töntigt, ballt, kul, nördigt, coolt, inne eller ute... kalla det vad du vill - men det är INTE religiöst kopplat, som slöjan är i allra högsta grad.



Sverige är ett SEKULÄRT land - det vill säga ett land där STATEN styr framför kyrkan och framför religionen, och så har det varit sedan Gustav Eriksson Vasa kröntes till Sveriges första konung under en enad stat, år 1523. I modern tid, på 1970-talet, startade på allvar den utomeuropeiska immigrationen till Sverige som snart skulle komma att eskalera till en fullständigt okontrollerad massinvandring utan eftertanke och verklighetsförankring. På 90-talet spårade allt ur till ett mångkulturellt träsk där destruktiva betongförorter bildades likt giftsvampar ur jorden. Idag tar Sverige in ca 100 000 nya "svenskar" varje år, enligt Migrationsverkets siffror, och den övervägande majoriteten av dessa placeras i någon av de numera ökända ghetton som finns kring de flesta stora städer i Sverige. Här råder ofta stort utanförskap med språksvårigheter, arbetslöshet, trångboddhet, kriminalitet och hög vålds- och brottsstatistik. Inte sällan har dessa områden också en egen språklig och kulturell identitet samt en tydlig separation från det svenska samhället. "Politisk korrekthet" har skapat samhällen i samhället där utanförskapet är så stort och långt gånget att en integration aldrig kommer att kunna ske då det finns invandrare där som efter 10-15 år i landet inte ens kan språket. Ur dessa immigrationsvågor väller det alltfler muslimer och få invandrare är så utmärkande som just muslimer, möjligtvis zigenare undantaget, och då syftar vi främst på kvinnornas klädsel givetvis. Notera också särskilt väl att detta i de flesta fall är ett resultat av en skoningslös religiös indoktrinering som börjar mycket tidigt i väldigt låg ålder där flickor får lära sig att slöjan är en del av livet och vardagen inom islam och den respekt man skall visa Gud, mannen och familjen genom att dölja eller begränsa sin skönhet från omvärlden.



Att vara muslim är inte synonymt med att var arab. Faktum är att det finns fler asiater än araber som är muslimer. Forna Jugoslavien med sin östeuropeiska slaviska befolkning har till exempel också en stor del muslimer och självklart Afrika som vi alla vet, där Somalia står i frontlinjen för den radikala islamismen. Islam och muslimer finns världen över, även om de (än så länge) främst är koncentrerade i de länder som räknas som muslimska. Att vara muslim är alltså inte att vara av en speciell etnicitet (eller ras som man sade tidigare innan PK bredde ut sig över världen och bannlyste ordet). Däremot är det ofrånkomligt synonymt med islam att bära slöja på det sätt som muslimska kvinnor gör. En hijab skulle kunna förväxlas med en vanlig sjal, men i de flesta fall ser man tydligt om det är en mode-accessoar som sjal eller om det är en hijab. Alltså - den största anledningen till att vi är EMOT slöja, är att slöjan är en symbol för religiös samhörighet med islam, som i sin tur inte passar in i västerländsk kultur och sekulariserade samhällen som Sverige. Här har kvinnor kämpat länge för jämlikhet och lika villkor och vi har kommit långt de senaste 100 åren. Dessutom hyllar vi kvinnans skönhet här - vi döljer den inte för att en "gud" säger så, eller för att en grupp "lärda" (imamer) påstår att en gud säger så. Att främja islams kvinnosyn är att gå tillbaka i historien och tillintetgöra allt vad ett modern sekulärt samhälle står för. Islam är inte bara en religion - det är också en totalitär politisk och fundamentalistisk ideologi med nolltolerans för andra kulturer medan den gömmer sig bakom konceptet "religion" och går således ofta fri under skydd av den destruktiva grundlagen "Religionsfrihet" i Sverige, som i sig stryper och begränsar den defensiva grundlagen "Yttrandefrihet". Islam är i grund och botten en trojansk häst, och den står redan på borggården innan för portarna. Nu handlar det om hur vi skall hantera det.



Som jag ser det så finns det tre sorters kvinnor som bör slöja:

# 1) De tvingade - som inte har något val, främst i totalitära islamistiska stater som Saudiarabien, Afghanistan, Iran, Pakistan, Somalia, etc. Eller de som känner sig tvungna av respekt för Gud (Allah), man eller familj. Straff enligt sharia kan innebära allt från misshandel till döden i värsta fall.

 

# 2) De indoktrinerade & naiva - som inte alls, eller bara till ytterst liten del, känner till riskerna med islam och själva ser slöjan som en harmlös och näpen kulturell yttring för vad som ironiskt nog ofta vill kallas "fredens religion". Dessa kan också mycket väl ha växt upp i en så kallad "moderat" muslimsk familj. Vi kallar dessa för "vanliga" muslimer.

 

# 3) De fundamentalistiska - som trots att de är kvinnor, själva och av fri vila ofattbart nog stöder islam och främjar islamisering av världen genom att aktivt visa sin religionstillhörighet, trots att de vet precis vad islam kan innebära. Vi kallar dessa för islamister. Ett exempel på detta i Sverige är Cherin Awad som var programledare för Halal-TV genom SVT och som i ett oaktsamt ögonblick råkade erkänna att hon var för stening av kvinnor.

 

Oavsett vad och varför man bär den enligt egen utsago så ÄR slöjan en stark religiös symbol för islam, framför allt annat, samt en ståndaktig markering om ovilja till assimilation, och bör därför hanteras så! Ingenstans i Koranen står det rakt ut, klart och tydligt att kvinnor skall gömma sig bakom tyg på detta märkliga sätt! Men som vanligt med Koranen, så är den "öppen" (upplagd) att tolkas lite som man vill eller behagar, beroende på vad man har för agenda. Och onekligen så har ju stora delar av den muslimska världen anammat samma sätt att placera kvinnor i ett och samma fack, där personlighet och identitet suddas ut och där mannen premieras obevekligt. Den kulturella yttringen hör inte hemma här och vi bör därför utan tvekan bekämpa den. Gör vi inte det i någon som helst omfattning, så bidrar vi också indirekt till att "politisk korrekthet" kan fortsätta att utan ifrågasättande underminera och urholka allt det som är svensk och västerländsk kultur, samt det förhållandevis jämlika samhälle vi har byggt upp här. Man kan fråga sig vart Sveriges feminister är i detta, och varför den stora massan tycks vara lamslagen av blind naivitet i kampen om vem eller vilka som skall framstå som mest "liberala" till bekostnad av vår kulturella historia och nationella identitet. Sverige - VAKNA! Se, hör, läs och lär... Kunskap är makt!

Svensk/västerländsk kultur? Knappast...

Somliga säger, menar och påstår på fullaste allvar att Sverige saknar historia och kultur! De menar att ord som svensk, svenskt och svenskhet är tomma och meningslösa, att all utveckling har kommit utifrån och att svenskhet är något man nästan skall hata och förakta. Man pratar om att vi skall vara tacksamma för mångkulturen och att vi har så mycket att lära av den - som om svenskar är oförmögna att ens existera utan påverkan av andra kulturer? Man målar upp en bild av att Sverige saknar historia och kulturell identitet medan man å det starkaste proklamerar hur mycket just historia och kultur som finns i den mångkultur man tvingar på oss - utan ifrågasättande. Både Mona Sahlin (S) och Fredrik Reinfeldt (M) har öppet förnekat och grovt kritiserat allt som kan förknippas med en svensk identitet, medan andra som värnar om Sveriges historia, kultur, samhälle och framtid med en fortsatt svensk identitet döms ut som "rasism". Detta har bildat två block av så kallade "politiskt korrekta" (PK) och vi som kallas "politiskt inkorrekta". Detta år gick Aftonbladet så långt att man öppet meddelande att detta INTE bör vara Sveriges dag, utan en dag i mångkulturens tecken. Om det inte är svenskfientligt, så vet jag inte var folk har sina prioriteringar... eller sin ryggrad. Sverige är numera det land i Europa som är näst längst ned på skalan när det gäller en känsla av nationalism, stolthet och fosterlandskärlek. Det har blivit fult att älska sitt land. Men jag har svårt att se vad kärlek till Sverige har med rasism att göra och jag har ännu svårare att förstå varför man vill förneka, förkasta och sälja ut vår underbara, fria, trygga och vackra kultur till förmån för främmande kulturer som islam och annan form av mer eller mindre destruktiv mångkultur. Den som får detta till "rasism" är inget annat än en PK-dåre och mångkulturellt inställsam person utan ryggrad och nationell identitet. Ta seden dit du kommer, eller stanna där du är! Det är det enda receptet på att motverka motsättningar, samhällsklyftor, utanförskap och segregering. Alla - oavsett etnicitet - är välkomna till ett fritt land som Sverige, förutsatt att man VILL vara här just därför att Sverige ÄR just Sverige, och inte för att man söker att förändra det. Alla länder har sin historia och kultur - detta är Sveriges! Ingen äger rätten att utan ifrågasättande ändra på det...

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord,
Du tysta, Du glädjerika sköna.
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad Du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

(Sveriges Nationalsång, skriven av Richard Dybeck 1844)